Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 2

tviflas. Han förnyade experimentet och vann derigenom endast dubbel visshet om förhållandet. Hvem tillhörde väl den brottsliga hand, som föröfvat detta nidingsdåd? Obestämda misstankar uppstego i hans själ; men ju mera han resonnerade med sig sjelf, desto oförklarligare Byntes honom saken. Hvem kunde väl ha synts säkrare bevarad än denne beskedlige gubbe, som låg på sin sjukbädd, ömt vaktad af kärleksfulla ögen och skött af pligttrogna händer? Och dock hade äfven till honom en mördare inträngt — en mördare, gom långsamt och småningom — naturligtvis för att undgå upptäckt — afskar hang lifstråd. Omsider kom Luciug till den slutsatsen, attdenne mördare icke kunde vara någon annan än den gamle tjenaren, på livars trohet Homerus Sivewright vant sig att lita, Ja, det måste vara han. Jecob Wincher, som kände konstsamlingens höga värde, hade uppgjort en ordentlig plan för plundringen — och hvem kunde väl säga huru länge han redan arbetat för vinnandet af sitt föregatta mål? Kanske alltsedan hr Sivewright intog sängen — ja, kanske gubbens första insjuknande varit en följd af de hemliga attentaten mot hans lif. Och nu, medan man fortfor att bestjäla honom, var det nödvändigt att försäkra sig om hans död, ty i