Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 2

J00 Han belönade flickan med en half krona och gick sin väg, nästan utan att veta hvad han gjorde. När han ånyo hemtat sig från pin häpnad, var hans första tanke att resa längs hela engelska kusten ända till dess han funne sin älskade. Men han öfvergaf snart denna tanke, då han vid närmare eftersinnande kom till den slutsatsen att hon lika väl kunde vistas utomlands, t. ex. i någon oansenlig by i Nordmandie eller Bretagne, dit London-turisten ännu aldrig framträngt. I stället beslöt han sig för att annonsera efter henne i alla möjliga tidningar, fastän naturligtvis på ett sådant sätt att ingen annan än hon sjelf kunde begripa hvem annonsen gällde. Härpå nedlade han nu en icke obetydlig kostnad, men förgäfves. Intet svar på de många annonserna lät sig afhöra. Under tiden for kan till Tyrrelhurst, genomgick hos dervarande pastor de i kyrkoboken under åtskilliga år förda anteckningar öfver dödsfall och giftermål samt fann verkligen här det faktum annoteradt, som stod mellan honom och hans lycka. Ja, han kunde icke tvitla på pergonernag identitet. Der stod tydligt: herr Fredaerick Vandeleur och Janet Davoren. Akten hade varit laglig nog. Ingenting annat äm en föregående, ännu ej upplöst, förbindelse kunde göra ett såluuda ingånget giftermål kraftlöst; och måste det icke anses ganska