Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 1

tvärtom så myeket klokare än andra tjufvar, att han till och med kan föra er bakom ljuset, trots all er erfarenhet. Således hade Lueivs nu blifvit ense med sig sig sjelf om att Jacob Wincher var en skälm af första ordningen. Och han beslöt att, hvilka medel han än måste använda, skulle denne lönnmördare med sin hustru straxt köras på porten. — Jag vill gå tillbaka till Cedar House redan i qväll, sade han till sig sjelf. Det vore mycket illa gjordt af mig, om jag nu, då jag vet huru allt hänger tillhopa, lemnade den gamle mannen utan skydd. Han förlorade ingen tid, utan skyndade sig att sätta sin plan i verket. Klockan var något öfver elfva och promenaden till Cedar House upptog ungefär en halftimmes tid. Före midnatt skulle han alltså vara der. i Ödet gynnade honom. Natten var mörk, oeh ingen observerade honom, när han nalkadeg det gamla huset från kanalsidan. Han såg att det lyste i brygghuset, hvarifrån — efter hvad han nu hade sig bekant — den hemliga trappan ledde upp till de öfre våningarne. Dörren stod öppen, och den detektive befanns sitta lutad mot dörrposten, rökande sin pipa. — Hvem der? frågade han helt sakta, när Lucius visade sig. t — En vän — Davoren, svarade vår kirorg.