Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 1

— På somliga ställen har man väl nu svängt porten, mumlade han, och på andra åter ligger väl folket redan. Vi ha aldrig förr någon gång kommit så sent. — Jag tror inte, att våra grannar i allmänhet ha den klokbeten att lägga sig tidigt om qvällarne, svarade Lucius, utan att det ringaste taga vid sig af förebråelsen. Men om man någonstädes gått till sängs, så tag medikamenterna med dig hem och bär dem dit i morgon bittida i stället. Du får inte bulta och ringa, ifall man ej skulle höra dig straxt. Medikamenterna blefvo snart färdiga, och gossen sprang sin väg med dem. Blifven ensam, kom Lucius händelsevis att söka efter en näsduk i rockfickan, och han fick då tag uti flaskan, som han stoppat på sig, då han var hos hr Sivewright, och som han sedan alldeles förgätit. — Gode Gud! utbrast han, hur står det till i min hjerna, eftersom jag kunnat glömma bort den här? Han höll faskan framför ljuset och fann att den deri befintliga vätskan, som varit fullkomligt klar, när han lemnade den till patienten, numera syntes grumlig. Han företog sig att kemiskt undersöka flaskans innehåll och upptäckte till sin häpnad och fasa, att arsenik tanns i medikamentet. Qvantiteten var högst obetydlig; men emellertid kunde giftets tillvaro icke be