Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 1

som nu syntes honom ödsligt och tomt, när Lucilla icke var derinne. Der stod soffan på hvilken hon nyss hvilat, der låg hennes bok, och der åter någ han hennes syask. Han slog sig ned bland dess föremål, som alla påminde om henne, och försjönk i betraktelser. Men hans tankar voro: af en sörglig karakter, och för att förjaga. dysterheten, tog ban sin tillflykt till .en gammal vän. Han fattade nemligen sin ol, som han hitfört för att ibland omaftnarne underhålla sin fästmö med litet musik; .och begynte spela en -hel serie. af melodier, som foro kära för bans sinne. Och härunder rörde sig hans tankar uteslutande kring Lucilla och den glädjande upptäckt han denna afton gjort beträffande hennes börd. På detta sätt gaf han tiden . vingar, och han blef-sjolf. helt öfverraskad, då han hörde klockan i rummet slå nio. Skyndsamt lade: han ned. fiolen i lådan, lemnade det brinnande ljuset qvar på bordet och styrde sina steg till den del af huset, der bakporten var belägen. Här fann han gumman Wincher stående i sjelfva porten och språkande med tvänne män. — Vi ha mottagit order af hr Otrante, min herre, yttrade den ene af poliskarlarne till Lucius. Jag skall tillbringa helanatten i det rum, der värdesakerna förvaras, och min kamrat kommer att hålla utkik