Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 2

mer ieke, att ni hjelpte mig ur en diabolisk svårighet, och att om ni icke händelsevis varit på besök hos oss när den gamle gentlemannen öfverraskade mig i vår hydda i Devonshire, och om ni icke med en sublim själsnärvaro förstått att genast öfvertaga min roll — jag sjelf skulle varit för alltid ruinerad. Och aldrig skall jag glömma denna midsommarmorgon, d: jag måste lemna allt hvad jag hade kärt i er vård och vända ryggen åt mitt lilla ljufva hem, för att följa min onkel till London med en ungkarls glada, sorglösa min och väsen, fastän mitt hjerta qvaldes af skilsmessans bitterhet. Emellertid spelade pi komedien väl, och, vill Gud, skall framtidea gifva Felicie och mig full -ersättning för allt hvad vi lidit i det förflutna och ännu lida. Var lika billig och resonnabel, käre gamle vän, som ni varit nyttig och lita på att jag skall rikeligen belöna er trohet. Er H. G.5 — Här få vi en klarare inblick i saken, sade Lucius, när han läst det fjerde brefvet. Det synes nu lätt nog att fatta sammanhanget. En ung man, som väntar att få ärfva mycket penningar efter sin onkel, men som, ifall han misshagar denne, när som helst kan bli gjord arflös, har i hemlighet gift sig — kanhända med en qvinna, som innehar en lägre samhällsställning än han. Han vet emellertid — det kan vara likgiltigt a