Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 2

RAGE a nen ingen annan att vända sig till än en kamrat vid spelbordet. — Men anser ni det vara bevisadt, att Lucilla och ingen annan är det barn, hvarom dessa bref tala? — Intet annat barn fanns någonsin i vårt hus under hela denna tid vi bodde vid Bond-street. — Jaså; då börjar saken bli klar nog. Jag måste redan antaga för gifvet, att hon icke är er sons dotter, utan herrskapet G:s barn, anförtrodt i hans vård. — Läs på, och ni skall finna vidare detaljer rörande saken. Det fjerde brefvet var från H. G. och skrifvet till svar på en epistel från Ferdinand Sivewright, hvaruti denne ånyo f amkommit med klagomål och hotelser. Det lydde sålunda: Min käre vän. — Era förebråelser äro i högsta grad orättvisa. Jag sänder alltid penningar, när jag kan göra det; men konsten att slå mynt förstår jag icke, och ej heller är jag hågad att förfalska vexlar. Med ett ord, ni kan ej frampressa blod ur en sten. Ni har redan fått några hundra pund, sedan ni åtog er att sörja för den lilla; och i hvilket annat hem, jag kunde ha funnit för henne, skulle hon under den tid som förgått icke ha kostat mig ens tredjedelen af detta belopp. Jag glöms