Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 1

— 124 — Rouen, Rue Jeanne dArc n:o 17. Min bäste herre. — Som jag icke erhålit något tillfredsställande svar från hetr G., vågar jag vända mig till er med en bön, det ni ville med några rader stilla min oro. Jag önskar höra något om den lilla. Mår hon bra? Är hen lycklig? O, min herre, haf medlidande med eti hjerta, som förtäres af sorg — och för hvilket denna tvungna skilsmessa i längden måste blifva mördande! Växer hon? Minnes hon mig, och frågar hon efter mig? Men aek! i betraktande af hennes späda ålder vid tiden tör vår skilsmessa, är väl detta knappt möjligt... Och jag bör vara tacksam öfver att det så förhåller sig — öfver att hon skall slippa lida några sådana qval, som sönderslita mitt hjerta. Trots denna tröstande tanke, gör det mig likväl ondt att veta, att hon skall förlora allt minne af mitt ansigte, glömma all sin kärlek till mig. Det är en hrd pröfning; ech den kommer kanske att räcka i flere år — himlen vet om jag skall lefva till dess slut. Jag ber er, min herre, haf medlidande med en qvinna, som hyser den innerligaste tacksamhet för er vänliga bjelp i en stund, då nöden var stor, och att ni således ville lemna mig en omständlig redogörelse för den lilla flickans helsotillstånd och för öfrigt allt hvad henne rörer. Jag är visserligen besluten att underkasta