Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 1

på gåtan genom att tillsammans studera brefven och diskutera det dunkla innehållets betydelse. — Ni menar att dessa bref röra Lucillag moder? frågade Lucius. — Jag menar att de röra både hennes fader och moder, genmälde den gamle mannen. Jag har starka skäl att misstänka, det Incilla icke alls är någon Sivewright — att denna flicka, son jag kallat min sondotter, icke. är min son Ferdinands barn. Lucius Davorens hjerta började häftigt klappa. Gud i himmelen, hvilken glädje det skulle vara för honom att erfara det denna flicka, som han älskade så innerligt, icke hade någon. förvandtskap med den skurk, han trodde sig ha dödat! Några minuter förgingo, innan han hann hemta sig ifrån sin öfverraskning. Han öppnade derefter saffians-etuiet och varseblef tvenne miniatyrporträtter: det ena af en man med ett vekligt, men på samma gång aristokratiskt ansigtsuttryck, en något lång bugtig näsa, tunna läppar, hög panna och ljusblå ögon; det andra af en qvinna med ett mildt tankfullt, älskligt anlete, mörka, ljufva ögon, svällande läppar och en panna, söm syntes vittna m en högre grad afintelligens. Den något gulaktiga hyn, i förening med ögonens mörkhet och glans, gaf detta anlete ett utländskt utseende. Originalet, tänkte Lucius, måsto ha varit en fransyska eller