en italionska, men svårligen kan hon ha varit en engelska, i — Hvad skäl har ni att betvifla er slägtskap med Lucilla? frågade han den gamle mannen, efter att en lång stund ha betraktat de två miniatyrporträtterna. — Mina skäl innehållas i denna brefpacka, svarade hr Sivewright; hvart och ett af brefven är att anse såsom en länk i en sönderbruten kedja, som ni måhända skall finna er i stånd att åter sätta ihop. Jag har, som sagdt, genomgått dem flera gånger, men icke kunnat åstadkomma något helt af dem. — Vill ni att jag skall läsa dem? — Ja, läs dem högt för mig; jag kan måhända här och der meddela några kommentarier till texten. — Säg mig först huru de kommit i era händer. — Det är snart berättadt. När min son lemnade min boning vid Bond-street för sista gången, efter att ha röfvat bort allt som jag förvarade i mitt jernskåp, brydde han sig icke om att medtaga någon vidlyftigare packning. Han qvarlemnade det enda han sjelf egde här i verlden, bestående af en sämre läderkappsäck full af gamla kläder. Bland dem fann jag denna brefpacka och porträtterna, som han förmodligen glömt bort i brådskan. Nu yet ni lika mycket om dem som jag.