Dagens Nyheter – 10 mars 1874, sida 2

— Han duger inte till det, svarade herr Otranto med en åtbörd ;af förakt. a — Till hvad duger han inte? — Till att ha utfört och deltagit i denna stöld. Han duger inte till det, upprepade polismannen, skakande på hufyudet. Nej, anlagen fattas. honom totalt. Gud skall veta, herr Davoren, att jag känner. mitt folk, så snart jag ser dem. Det finns en klarhet i deras ögon, ett drag af beslut-. samhet kring deras mum, hvarpå man aldrig misstager gig, — Det är om tjufvar pi talar, förmodar, jag? frågade Lucius. uu — Ja, min herre, Jag känner igen demi. samma stund min blick faller på dem, De bära intelligensens prägel, — med få mundanfag ega de talang. Ni skall aldrig höra dem; stamma och leta efter orden, som den der gamle narren nyss gjorde. Nej, inte alls. Deras tal är klart som kristall. De ha uppgjort sin historia, innan förhöret börjar, och de berätta den kort och bestämdt, om de äro gamla i yrket, men. deremot något för mycket omständligt, ifall de ännu äro nybörjare. . . Det var med en synbar. tillfredsställelse herr Otranto talade om brottslingarnes talang, — Men hvad denne. gamle stackare angår, tillade han i en ton af den fastaste öfvertygelse, så har han icke det snille