Dagens Nyheter – 10 mars 1874, sida 1

Nej; töeti jag vill att ni skall följa med mig för att lemma en beskrifning på dem. — Till polis-stationen? frågade Wincher, utan -att visa något tecken till oro eller motvilja. — Det får ni se, då vi komma fram. Droskan förde dem skyndsamt till herr Otrantos kontor, dit de anlände vid den utsatta tiden. Polismannen-blickade upp från sin pulpet och fästade på gubben Wincher en hastig; skarp och genomträngande blick, en verklig kännareblick, likasom -hade Wincher varit entafla och -han sjelf, hr Otranto, haft i uppdrag att afgöra om denna tafla vore ett original eler -enbedräglig kopia. Efter denna korta -pröfning hördes ett föraktfullt hm! undfalla den detektive. Herr Wincher uppmanades nu att lemna enbeskrifning öfver de förlorade värdesakerna, hvilken beskrifning af gubben afgåfs på ett temligen oredigt: sätt och med alla tecken till en viss, icke obe: tydlig nervskakning. För Lucius såg det ut som vore den gamle tjenaren långt ifrån oskyldig. Herr Otranto gjorde en stör mängd: frågor angående :stölden, af hvilka somliga syntes-vår läkare helt barnsliga eller: till och möd alldelesabsurda..Men han tillskref dem polismannens högre vishet,