Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 2

skottets hemställan. -Deremot de sig: föl jande talare för reservanternas förslag: hrr Bru sewitz, af Klint, Lenming, von Koch, C. Ekman, grefve af Ugalas, Berg. Desse talare ansågo, att det vore orätt att borttaga förlagslånefonden, ty om ej dem större industrien kunde behöfva essa lån, vore ejså förhållandet med den mins dre. Det vore just den industri, som ännu ej hunnit någon synnerlig utveckling, som behöfde dessa lån. Om möjligen affärsställningen skulle vara sådan nu, att äfven den börjande näringen kunde undvara dem, vore det ej derför säkert att så skulle blifva förhållandet för framtiden. Tidernå kunde ändra sig. Industrien borde visserligen hjolpa sig sjelf; men man borde tillse, att ej alltför stora rubbningar skedde i nu gällande förhålländen. Hr Hedexrstjerna yttrade, att staten ej borde vara förlagsman för den enskilde. Han ansåg, att industrien hvarken belöfde, 6j heller hade någon fördel af denna förlagslånefond: Detta gällde . ej. blott den stora utan ock den:;mindre industrieh. För öfrigt framhöll talaren, att de vilkor, hvarpå dessa lån erhöllos, ej voro synnerligen billiga I anledning af dessa skäl ville talaren yrkå bifall till-den första delen afutskottets hemställan,. eller att denna lånefond måtte helt och hållet. upphöra, Hvad anmgick den senare delen af samma hemställan ville han yrka afslag derå ock i stället i denha punkt sluta sig till reservanternas förslag. v Statsrådet Bergström yttrade, att de enskilda näringsidkarnå ej skulle tycka om förlagslånefondenswindragning.. Detta hade varit orsaken till, hans.,.tvekan i fråga om denna sak; en. tvekan, som nu ytterligare ökats, då han såg, huru många talare, som yttrat sigför lånefomdens bibehållande.Talaren påpekade för öfrigt svårigheten att uppställa en skilnad mellan den stora och den lilla industrien. Hai visade med åtskilliga sifferuppgifter af hvilket gagn derma fond-varitiför. såväl.den större som den mindre industriidkaren. Beträffande sättet för förvaltningen, kunde ;han ej bifalla: utskottets hemställan att, öfverflytta förvaltningen af dessa medel från Kommerskollegium till Käksbanken. Första kammaren biföll hr Brausewitz yrkande om bifall till reservanternes förslag. I andra kammaren uppstod en längre diskussion i frågan; Kvarander fo ljänide talare Fttrade sig. Hr, vön Schoultz, som öppnade debatten, bör jade med en redogörelse för hr Wallenbergs i Första kammaren väckta motion. Den s, k. förlagslånefonden, hvilken från en ringa början nu vuxit till 17, million; vore afsedd för understöd åt vissa: industriidkare och den hade vibat sig vara sett värdefullt arf från fordna tider, i det att den på ett verksamt sätt gagnat den fosterländ skå industrien. Från Win egen erfarenhet ville talaren omnämna: att han kände 8 särskilda inidustriella företagyhvilka för sin närvarande blomÅ string hade att tacka det stöd, som de vid lämpliga tillfällen erhållit från denna fond, och Kan vore öfvertygad att samma erfarenhet gjorts på andra håll. ; Det vore under; sådana förhållanden cke något skäl att göra en indragning, då iman ju hade tillräckliga, garantier för att understödet med säkkännedom användes: Reservanterne från Första kammaren hafva önskat en närmare ut: redning af frågan; oeh tal. var öfvertygad att det genom en dylik undersökning skulle visa sig att förlagsfonden gjort mycken nytta. Ir Granlund. Genom ifrågavarande fonds borttagande skulle det sista stödet ryckas undan deindustrigrenar, som icke hafva någon nytta af bankernaskorta lån. Att åsigterna rörande fondens penonighet helt nyligen varit andra än nu, ådagalades genöm ätt. 1868 års revisorer förklarat den hafva verkat välgörande. Ingalthda kunde man påstå att lånesökande komme att fattas; helt nyligen hade 4,000 rdr utlånats till en fabrikänt, som anlagt en fabrik för tillverkning af tjära öch terpentin — en industri som för landet vore-ganska nyttig, enär genom densamma tillgodogjordes eljest odugligt skogsaffall. För öfrigt kunde staten icke klaga öfver någon förlust, då 5 procents ränta betalades å lånen. Yrkade bifall till reservationen. Hr Schulz omnämde att fonden tillkommit i medlet af förra århundradet och att den då utgjorde 12 tunnor guld. Tal. underkastade revisorernes motivering en utförlig granskning och åstod att förlagsfonden alltid varit flitigt anlilad, om ock ett motsatt förhållande egt rumvi fråga om diskontfonden. Dessutom vore detingalunda rätt att till statsverket indraga en fond, som aldrig utgått från detsamma... Såsom bevis I den -nytta, som med dessa penningar kunnat stadkommasj-omnämde tal att 73,000 rdr lempats såsom bidrag till 1866--Årssexposition i Stockholm och 50,000. till;sista:verldsexpositior nen i Paris. Man kunde väl icke påstå att fonden ej Ba någon nytta, då industriidkarne sjelfva, hvilka bäst förstode att bedöma den saken, enhälligt förklara att den verkat gagnande och allmänt äro af den åsigt att. den bör bibehållas, äfven om den icke kan gagna inom ett stort område. Yrkade bifall HI Töservätiöntn. Hr Jöns Rundbäck uttalade sin förundran döröfver, att en industriidkare kunnat påstå att för-. bagonden vore det sista stödet för den svenska industrier — denna industri, om hvilken vi nyligen hört så smickrande omdömen. De industriidkäre; som äro; berättigade till lån ur denna fond, äro numera jemförelsevis få, sedan en massa nya industrigrenar . uppstått och. detta utan understöd från förlagsfön en, Man borde ihågkomma att det icke varit den mindre industrien utan just de kapitalstarka större industriidkarne som dragit nytta af manufakturdiskonten. Då dertill komme det olämpliga i att hafva några fonder här och några der samt då industriföreningarne lemna lån mot 5 procent, ansåg tal. sig böra yrka bifall till utskottets Kemställan. t C Grefve. Sparre.! Af:alla de skäl: som åberopats för, fondens; borttagande, är det att den är otillräcklig det sämsta, ty. äro dess tillgångar otillräckliga, så borde de ökas. Den föregående talaren hade ordat om förlagsfonden få ett sår dant sätt, att deraf framgick att han förblandat den, .med manufakturdiskonten, hvilken ju icke ra ötlemnar några lån, enär den. så småningom skall indragas. För sin del gillade tar. gerna att förlagsfonden öfverflyttastill ett annat embetsverk; t. o.m;, omdet.så vore, sjelfva riksbanken, men. han måste, protestera emot att den indrages. Genom .sin . erfarenhet ind: Elfsborgs län hade tal. fonnit huru svårt det är för den mindre industriidkaren att få lån på längre tid. Jordbruket har upprättats genom hypoteksbankerna och bruksrörelsen genomJernkontoret; vore det då icke obilligt att industrien icke skullev få behålla ett liknande understöd? ) I stället för att säga bort medhela surfventt, derför, att den icke är. tillräcklig, borde. man lämpa förvaltningen och, organisationen efter de förändrade tidsomständigheterna. Bankerna gifva icke industrien något understöd, ty om man vänderssit? till dem -med-håsöäran sem lån HAR