Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 1

KE . ene denna kista kunnat bli tömd. Äfven om Ferdinand Sivewright lefde — hvilket är föga sannolikt, ty han skulle då säkert långt före detta ha kommit för att söka få pengar af sin stackars gamle far — så kunde han icke ha sluppit in i detta hus, utan att någon öppnat porten för honom. — Deri har ni rätt, yttrade Lucius tankfall. Han hade börjat tro att Jacob Wincher ändå, när allt kom omkring; var en hederlig man. Men genom , ett sådant antagande blef hemligheten blott ännu mörkare. — Ferdinand Sivewright är död, sade han nu. Han skall aldrig mera göra sin far något för när. — Huru vet ni det, min herre? frågade Wincher ifrigt. — Det kan vara detsamma huru jag fått veta det; hufvudsaken är att jag vet det. Men säg mig nu: efter ni är alldeles oskyldig, så fruktar ni väl icke för att bli underkastad förhör? — Nej, ty jag har ett lugnat samvete, och det är nog för mig att veta, att hvad som är sannt, det är sannt. — Godt, hr Wincher. Hvad vi nu ha att göra är att söka återfinna de förlorade sakerna. Såvida man icke har smält ned silfret, bör det lätteligen kunna uppspåras. — Det kan bero af omständigheterna, hr Davoren. Lita på att, om dessa föremål LUCIUS DAVOBER II 13