Dagens Nyheter – 7 mars 1874, sida 2

— Ni gör mig mycket orätt, hr Davoren. Jag har varit en hederlig menniska i hela mitt lif; och numera återståt mig så kort tid att vistas här i verlden; att jag heldre skulle dö af fattigdörm och brist än förlänga min tillvaro genom en oärlig handling. Eiuellertid om ni vill misstänka mig; så gör det... Jag finner onödigt att vi vidare tala om saken. : Det var med en lugn värdighet den gamle mannen yttrade dessa ord, söm icke förfelade att göra intryck på Lucius. Var det icke ändå möjligt att han misskänt paret Wincher? Men om dessa menviskor icke vore brottsliga, hvilken annan hade väl kunnat öppna dörren nattetid? — Jag skall Säga et, herr Wincher, yttrade Lucius, att jag Har göda skål för mina misstankar. Jag Båg en, Karl släppas in i detta hus genom en bakport kl. mellan 1 och 2 i natt. Ni eller er hustru mäste ha öppnat porten för hönom. — Så sannt det finns en Gudsom ser till våra bjertat, Har jag söfvit lugnt Hela natten alltsedan kl; half 12. — Då var det väl er hustru, söm släppte in tjufven? — Omöjligt, herret Lucius berättade för honom omständligt hvad han gett under natten, Gubben betraktade honom med alla tecken till den yttörligaste förundran.