Dagens Nyheter – 7 mars 1874, sida 1

dan af rummet, der bakom en hög skärm af ek en väldig gammalmodig kista fanns stående. Gubben framtog en nyckel ur sin fleka, vred om den i låset och slog upp det tunga locket. Derinne låg ingenting utom un trasig gardin. — Silfret var omlindadt med den här gardinen, såde Jacob, i det han tog upp det urblekta tygstycket och skakade det likasom i hopp ett något skulle falla derur. Det var hr Sivewright sjelf som befallde mig att lägga silfret här, emedan vi icke hade någon säkrare plats derför. — En sådan hycklare, tänkte Lucius, och han tillade högt: — Vill ni påstå, att denna kista var låst, och att ni hade nyckeln till densamma i er ficka, då stölden begicks? — Ja, hr doktor. Kistan har aldrig varit olåst i fem minuters tid, sedan detta silfver lades dit, och jag har aldrig sofvit utan att ha nyckeln under min hufvudkudde. — Och ni vill inbilla mig att en främling har dyrkat upp låset, utan att det ringaste spår af våld synes till? s — Ja, inte vet jag, huru han burit sig åt... Det ser högst besynnerligt ut. — Ja, så besynnerligt, att jag inte kan tro på ett enda orå af hvad ni sagt. — Ni menar då, att jag sjelf har stulit dessa saker? utropade den gamle mannen. — Ja, uppriktigt sagdt, är det min tanke.