Dagens Nyheter – 6 mars 1874, sida 2

stund lyckades Lucius återgifva sin fästmö medxetandet. Lucilla blickade upp och såg på sin älskare med. ett uttryck af förskräckelse. SS Hån började med en outsäglig ömhet förebrå henne, att hon försummat sin egen helsa. : : Jol Duhar ansträngt dig för mycket, min dyraste, sade han, i det Han kysste den bleka pannan, som hvilade mot bäns axel, och jag är i högsta grad tadelvärd för det jag icke förr varnat dig. Och nu, käraste Eucilla, måste du lyda mina ordinationer. Du skall gehast gå upp på ditt rum, och fru Wincher skall hjelpå dig att komma i säng; sedan skall du-ligga hela dagen och förtära till middag en kopp buljöng och ett glas godt peftvin, så att du återfår din förra friska färg. Eucilla vägrade bestämdt att följa desga råd. NS — Jag säger dig, Lucius, upprepade hon gång efter annan, att det icke är någon fara med mig. : I — Och jag säger, att din svimning är ett säkert bevis på en ytterlig svaghet. — Åh! allt kom sig blott deraf att jag blef så uppskrämd af ditt tal. — Var icke rädd längre, min älskling; Kär fiöns för dig ingen annan fara än den att du kan undergräfva din helsa genom att icke sköta dig på det sätt jag vill föreskrifva.