Dagens Nyheter – 6 mars 1874, sida 1

-— 885 — — Nej, den sak, hvarom nu är fråga, skall inte uppröra mig. Det kan jag lofva er. — På detta vilkor vill jag höra hvad helst ni må ha att säga mig. — Godt. Ni skall finna er fördel vid att lyda mig. Kom till mig vid samma tid som i går afton. Lucius lofvade detta, hvarefter han tog afsked och gick. Knappt hade han hunnit ut i korridoren, förrän han befann sig ansigte mot ansigte med gumman Wincher. — Hon har lyssnat, det vill jag svära på, tänkte han; ty han hade fått i sitt hufvud att paret Wincher var att anse såsom representanter för sjelfva oärligheten. Fru Winchers sätt och min hade undergått en märkvärdig förändring, sedan han såg henne sist. Hon knyckte icke längre på nacken, och icke heller kastade hon vidare några vredgade blickar på honom. I stället hade hon en ytterligt ödmjuk uppsyn; Lucius trodde att hon skämdes. — Huru mår vår husbonde i dag? frågade hon. — Sämre, svarade Lucius. — Herre Gud! Men jag är åtminstone säker om att det inte kommer sig af brist på omsorgsfull vård ock skötsel. Fastän jag alltid brukat laga en så förträfflig buljong åt honom, har dock fröken Lucilla nu