Dagens Nyheter – 6 mars 1874, sida 1

-—3509 — — Jag upphäfver mig till den befallande, när jag finner en fara vara å färde, som ingen annan än jag kan förebygga, svarade han lugnt. Och nu, Lucilla, försök attlyda mig i någon ringa mån. Låt fru Wincher skaffa hit en hufvudkudde, och lägg dig en stund för att få sofva. Jag skall skicka dig ett nervstärkande medel. Adjö! Han böjde sig ned för att kyssa henne. — Kommer. du hit i afton? frågade hon. — Ja, din farfar vill tala med mig om någonting, och derför kommer jag sannolikt att vara hos honom en timme eller kanske något längre. Sedan har jag något att säga dig, Lucilla, ifall du är nog frisk och stark för att kunna höra på mig — någonting glädjande. — Du skall inte skrämma mig mera, hoppas jag? — Nej, min älskling, jag skall hädanefter på allt sätt söka undvika att skrämma dig. För resten ligger det ej i din natar att vara rädd, du saknar bestämdt inte mod. — Nej, svarade hon med en svag suck; jag saknar inte mod. Hon vände bort sitt ansigte från honom och fällde heta tårar, under det att han tryckte hennes hand till afsked. — 0, barmhertige Gud, hviskade hon, när han gått oeh tillslutit dörren efter sig,