med ett tvunget skratt. Huru har en så tokig föreställning kunnat uppstå hos dig? En karl insläppt kl. -ett på natten! Äfven om något sådant skulle ha händt — men det är i sjelfva verket rentaf omöjligt — hvem har väl kunnat upplysa dig derom? — Mina egna ögon, hvilka sågo honom från en af båtarne i kanalen stiga upp från kajen och närma sig trädgårdsmuren, samt häru det lyste i porten, då den öppnades för honom, äfvedsom huru ett ljus brann uti ett af fönstren i öfversta våningen — tydligen ett tecken att han var väntad. — Du såg allt detta? utropade Lucilla med vidt uppspärrade ögon. Huru kunde du :se det? Hvad förde dig midt i natten till kanalen bakom Cedar House? — Slumpen; genmälde Lucius, eller rättare — försynen. Jag var vid mindre godt humör, då jag skildes från dig i går afton — ditt eget sätt att bemöta mig, hvilket just icke var så hjertligt som vaniigt, gjorde mig ledsen, och för resten hade jag åtskilligt att fundera på. Derför föll det mig in att promenera en bit, och jag gick, försjunken i tankar, hela Shadrack-road i ända samt återvände den andra gatan, som löper till en del längsefter kanalen nedåt varfven. Kommen midt framför detta hus, fästade jag mig genast med förvåning vid att det lyste i öfversta våningen. Jag hade hört af dig, att denna våning var alldeles obebodd. 4