Nytt i bokhandeln. Det nyligen utkomna januari-häftet af Svensk Tidskrift, utgifven af H. Forssell, utmärker sig för samma förtjenstfulla innehåll, som nu ander flera år gjort tidskriften högt uppburen af den litterära allmänheten. Onekligen fyller detta organ ett ganska väsentligt behof inom vår periodiska press. De dagliga tidningarne, hvilka inom vårt glest befolkade land icke kunna påräkna en så vidsträckt läsarekrets som i folkrikare länder och följaktligen icke alltid kunna ställa fackinsigter till sitt förfogande, nödgas nemligen ofta inskränka sig till ett flyktigt omnämnande af den filosofiska och historiska forskningens resultater samt konstens företeelser, ehuru dessa faktorer på det närmaste ingripa i samhällslifvet uti politiskt och ekonomiskt, socialt och religiöst afseende. Främst bland de artiklar, som förekomma i ofvannämda häfte, står — icke blott med afseende på ordningsföljden utan äfven med hänsyn till ämnets vigt och behandlingens grundlighet — prof. Borelii uppsats om Den gamla och den nya tron. Denna ännu icke fullbordade afhandling utgör en högst läsvärd och med ledning af de två senare årens rikhaltiga Strauss-literatur anställd undersökning af Strauss sista, uppseendeväckande arbete, i hvilket den djerfve rationalisten på ett sätt, som skulle kommit Herbert och Voltaire alt häpna, underkänner hela den kristua verldsåskådningen samt till och med förnekar en personlig Guds tillvaro. Uti detta arbete, hvilket i Tyskland på två år upplefvat 6 upplagor och derstädes täflar i popularitet med den nya Hartmannska filosofien, har förf. helt och hållet lemnat den jemförelsevis moderata kritisktexegetiska ståndpunkt, som han för 3 decennier sedan intog, och från hvilken han ansåg sig böra medgifva att menskligheten hvarken kan vara utan den historiska Kristus eller öfverhufvud taget utan religion; nu har han hunnit ända derhän, att han frånkänner det moderna samhället en specifikt kristlig karaktär. Grunddraget i Jesu verldsåskådning är förkastandet af allt. jordiskt; men just på uppskattningen af det jordiska beror vår tids stora framsteg icke blott i teknik och industri utan äfven i naturvetenskap, statsrätt ja, till och medi konst och poesi. Hvad skulle man i vårt kära fädernesland sagt derom i början af 1840-talet! — Vi kunna icke lemna någon fullständig redogörelse för hr Borelii framställning, innan den hunnit afslutas; men vi uppmana våra lösare att egna densamma mycken uppmärksamhet, såsom den onekligen förtjenar. Det är emellertid tillfredsställande att veta, det vi numera ha åtminstone en akademisk filosof, som följer med tidens andliga rörelser. Ha de dogmatiskt-ortodoxa teologerna eller de boströmskt-ortodoxa filosoferaa i Upsala ännu hört talas om v. Hartmanns och Strauss senaste arbeten? Prof. Odhner har i en artikel ganska strängt nagelfarit Fryxells i sista delen af hans historiska berättelser uttalade omdöme om Gustaf den tredje och statshvälfningen 1772, hvilket han på anförda grunder ogillar. Hr 0. anser det vara ådagalagdt. att en revolution var ett oundvikligt ondt för 1772 års Sverige, och han umdertrycker icke sin åsigt att--hr FE. är att betrakta såsom: en representant för den subjektiva och tendentiösa historieskrifningen, hvilket — om kritikern I får tagas efter orden — icke rätt väl står tillsammans med det omdöme, hvarmed uppsatsen inledes; det heter nemligen i början att ingen bland Sveriges historiske författare i äldre eller nyare tider har inlagt så stor förtjenst om fäderneslandets historia som prof. Fryxell; ifall man afser väckandet af ett allmännare intresse för de fosterländska minnena samt spridandet af historisk läsning och historisk kunskap till. vidsträckta kretsar af samhällett.. En sådan förtjenst vore väl minst sagdt tvetydig, om den blifvit lagd i dagen på bekostnad af den sanningskärlek och opartiskhet, . som med rätta fordras af historieskrifvaren. Utaf det intresse, med hvilket våra historici egna sig åt undersökningen af den inre ställningen under Gustaf den tredjes tidigaste regeringsperiod taga vi oss anledning till åen förhoppningen att det icke skall dröja länge, innan man kom mer på det klara med en politisk per sonlighet och en politisk händelse, som stå temligen. enstaka i vår historia samt dess: utom icke äro långt aflägsna från vår egen tid Tidskriften innehåller för öfrigt en konst historisk, en språkvetenskaplig och tvenn CJ f) estetiska receasioner.. I den förstnämda ha n I en förf., som uppträder under signature r. I —r—, med anledning af dr Sanders i 2:n häften utkomna bok: Nationalmuseum. Bi re hh a I 02 KL hk mr NA bt: