Detta atrop ljöd nästan som ett anskri af ångest, och det tycktes som om Lucilla skulle ha sjunkit till golfvet, ifall icke hennes fästman hållit henne uppe. — Lncilla, sade han, är det väl dig värdigt att bli så uppskrämd ? Om hågon fara hotar, kunna vi ej möta den tillsammans? Lita blott på mig, min älskling, och du skall snart åter känna dig lugn. Tro Mig, jag är tillräckligt stark och modig, för att icke frukta någon okänd fiende; det enda jag behöfver till mitt stöd är. din tillit. Händelsen har för mig uppdagat en hemlighet, som rörer detta hus. Himlen allena vet hvad som skulle ha kunnat hända, om ej denna upptäckt blifvit gjord. Men kunskap är makt, heter det; och en gång medveten om faran, skall jag nog hitta på ett sätt att förebygga den för framtiden. — En upptäckt! upprepade hon med samma förskräckta blick. Hvilken upptäckt? — Jo, för det första att dessa menniskör, för hvilka du har 6tt oinskränkt förtroende, denne Wincher och hans hustru, hvilkas trohet anses till fullo bevisad genom tjugufem års oklanderlig tjenst, icke tvekat att begagna sig af kanske det första tillfälle att stjäla, som någonsin erbjudit sig ufder deras länga tjenstetid. De draga nytta af din farfars hjelplöshet. En karl släpptes hemligen in i detta hus kl. ett i natt. — Hvilken galenskap! utbrast Lucilla