Dagens Nyheter – 5 mars 1874, sida 1

vill lyssna till mig ett par minuter, skall jag söka förklara det för dig. Han följde henne in i hvardagsrummet och tillslöt dörren. — Men, min kära Lucilla, yttrade han, i det han förde henne till fönstret, betraktande det bleka, tankfulla ansigtet, du ser inte rask ut. — Jag är orolig för farfars skull, svarade hon helt hastigt. Bry dig inte om huru jag ser ut, Lucius; sök blott att bota honom, och i samma mån det lyckas, skall jag nog bli frisk och glad igen. — Men du har ingen rätt att vara orolig, Lucilla, återtog han. Kan du ej ha förtroende för mig? Tror du inte att jag skall göra allt hvad omsorg och konst förma åstadkomma, och att, om jag skulle finna anledning att misstro min egen förmåga i detta fall, jag skall rådfråga någon af de ryktbare läkarne ? — Jag tror, att du skall göra allt hvad som är klokt och rätt; men ändå kan jag icke förjaga min ängslan. Bekymra dig emellertid icke om mig, säger jag ännu en gång. Jag ber till himlen att allt måtte få ett lyckligt slut. Hon yttrade detta med ett uttryck af djup nedslagenhet. Det syntes honom grymt att under sådana förhållanden ytterligare skrämma upp henne; och dock kunde han icke