Dagens Nyheter – 4 mars 1874, sida 2

hela tillvaron synes förintad och detta visste vår skådespelerska att göra åskådligt på ett sätt, som just derför ännu mycket mindre kan med ord beskrifvas. Att lemna ett referat öfver fröken Dolckes spel är en omöjlighet — vi finna det nu och måste öfverga vår plan, ty det var just detta obeskrifliga, hvilket hvarken författarens ord eller skådespelerskans gest kan uttrycka, som med oemotståndlig makt bröt sig fram, det var sierskan sjelf, det var inspirationen i person, och att öfversätta den vilja vi ej bjuda till att försöka, Vi måste inskränka oss till att anbefalla nästa representation i publikens åtanke — deras nemligen som vilja icke allenast höra en stämma, utbildad och förmögen till alla de nyanser en så beskaffad roll som den ifrågavarande fordrar, utan en plastik och en mimik, ett spel med ett ord, som genom sin nyhet slår den ovane med en villrådighet, att han, äfven hänförd, känner sig tveksam om han bör öfverlemna sig åt sin förödmjukande beundran eller ej. Framför allt skulle vi vilja vända oss till den stora pluraliteten af publiken som ej sett fröken Dolcke i denna roll, särdeles och i synnerhet till dem som satt åt sig till maxim : nihil admirari.