SN VU -—-— I samma stund han fattade detta beslut, Jät den första åskknallen höra sig, och tunga regndroppar började falla. En väldig störtskur förestod synbarligen; lyckligtvis befann sig ett öppet skjul på sidan om gatån, och dit skyndade Lucius att taga sin tillflykt: Han sted och betr 7 hemlighetefvacade Oafvändt det 0 euns fönstret i nära en half timma, Under det att regnet hällde ned och starka blixtrar följde tätt på hvaraadra. Men ljuset fortfor att brinna och flyttades icke. Hvad kunde väl Wincher eller någon annan af husfolket göra i detta rum vid en sådan tid? Eller kanske det var Homerus Sivewright sjelf som lik en orolig vålnad uppsökte under midnatten sina kära skatter? — Nej, tänkte Lucius, han har icke krafter nog till att gå uppför dessa långa och tvära trappor utan hjelp. Det kan icke vara Sivewright. Håfvudsaken för vår kirurg var att få veta, om det oförklarliga ljuset bebådade någon fara för hans fästmö och hennes familj. Borde han gå omkring till andra sidan af huset och försöka väcka dess innevånare, för att varna dem? Detta syntes honom åter vara ett förtvifladt steg, som kunde tyckas högst besynnerligt, då dertill icke fanns någon kraftigare anledning. Troligen var det Jacob Wincher; han hade kanske sina egenheter, som Lucius aldrig hört talas om, och