SR A. Tornberg; hrr R. Francke, OC. C rvin. och C. Minton; direktör B. Husberg; fabrikör F-. Grumme; grosshandlaren F. Deuigzen;. konsul Otto Blanck; bergmästaren G. A.Lundbqvist; professor O. Th. Sandahl; hrr A. Kobson och R. Sager; friherre C. Bonde; löjtnant.rna F. Claasson och Kokkinn; grosshandlaren J. Cnattingius; kammarherren A. Lagerheim; hr A. W. Lundin; friherre L. Manderström; löjtnanterna Å. Stael von Holstein och C. Leijonancker; grosshandlarne H. Sundström, E. Wollert och ( Settervall ; löjtnanterna friherre W. Rehbinder, P. Holmqvist, A. Gyllensvärd och E. Kant; notarien C. Boheman; löjtnanterna F. af Petersens, A. Wollert, F. Sandelin och J. Lagercrantz; doktor C. R. Sundström; löjtnant Otto Gripensvärd; expeditionschefen A. Sjöberg; löjtnanterna James Kennedy och H. Hartman; kabinettskammarherren grefve C. G. von Rosen; k. sekreteraren J. Lundström; brukspatron Dickson. Handelsfördrag med Osterrike— Ungern. Den ungerska riksdagens andra kammare antog den 26 februari regeringens förslag om afslutande af ett handelsfördrag med Sverige-Norge. -elsen har bevilGeneralpostsvy: jernvägsdijat resepostexpeditören i Vestra, striktet C. V. Olson afsked ur postver.sets tjenst. Riksbanken. Fullmäktige i riksbanken hafva till tjensteman i andra Jönegraden med anställning såsom bokhållare i bankkontoret förordnat kassaskrifvaren G. ÅA. Calander. Diplomatiska kåren. K.m:thar till envoy extraordinaire och ministre plenipotentiarie vid tyska hofvet utnämt generalmajoren i armån friberre D. G. Bildt. — K. mt har till legationssekreterare vid beskickningen i Wien utnämt förste sekreteraren i utrikesdepartementets expedition F. H. R. Kleen. Nordiska festen i Upsala. Denna fest till fädrens minne högtidlighölls i lördags å Gillesalen. Festen var äfven denna gång så talrikt besökt som lokalens utrymme medgaf. Det största antalet af de närvarande var naturligtvis studenter, men äfven deltagare ur andra samhällsklasser samt damer hade infunnit sig. Samlingen torde ha uppgått till omkring 500 personer, af hvilka inemot 100 damer. Salen var särdeles smakfullt dekorerad. midten af dess ena långsida såg man en med konstnärlig skicklighet anordnad, enkel, men storartadt anslående och upp!yftande dekoration. Fonden utgjordes af gravar kring en från stenig grund sig höjande kulle, å hvilken med granlunden till kgrund reste sig fristående en kolossal bautasten, i hvars slinga lästes en runskrift, sow i öfversättning kan tolkas: Om qvällen 5 gen rosas. På sidorna af bautasier smakfullt draperade studentkåren kårens båda standar såsom mi Under dessa fonddekorationer hö en klippgrund tvenne sköldform stenar. På den ena af dessa lä namnen: Molin, Manderström, Strandberg, Scheutz, Dahlqvist, Säve, Dalin, Beckman, I1csse, Way; å den andra: Hansteen, Welhaven, Due, jarstrand, Ekman: Platsen mellan dessa minnesstenar upptogs af den nyssnämda kullen, hvilken tjenade till talareestrad. De skålär, som föreslogos, voro följande: för Nordens konungar Oscar II och Kristian 13. af studentkårens ordförande filos. dokt. Oonterval.. Talet till fädrens minne hölls af fil. kand. J. R. Tengberg. Prof. Sahlin föreslog derefter en minnsskål för den utmärkte norske vetonskapsmannen professor HansteenAdjunkten Richert föreslog skålen för Nordens universiteter, hvarefter studentkårens vice ordförande, fil. kand: Nordblad, föreslog en skäl för universitetets rektor prof. Almön. Rektor tackade mod ett tal, hvari han framhöll det goda och förtroendefalla förhållande, som ogde rum mellsna universitetets lärare och lärjungar. Fil. dokt. C. R. Geijer e ide Nordens qvinnor sin hyllning i stt versifieradt föredrag. Sedan ordet nu förklarats fritt, föreslog doktor Centorvall en skål för under året atidna gamla och unga studenter. Landshöfdingen grefve Hamilton fäste uppmärksämheten på ett minne, som var ett af Nordens allra äldsta. Det vore nemligen i år ettjnbelår för Norden, då det nu är jemt 1,000 år, sedan Island först bebyggdes. Denna tilldragelse vore för den skandinaviska Vorden af största vigt Dess forntida historia blef derigenom räddad från glömska och dess gamla för de tre rikena gemensamma språk blef med Sin rika litteratut bevaradt till våra dagar, hvilket allt i betydlig grad medverkat till att Nordens folk kunnat från uräldsta tider äfven i dessa afseenden intaga en sjelfständig ställning bland de öfriga folken. Måtte, slutade talaren, såsom dessa flyktingar, som sökte sitt hem på den af is och dimmor omhöljda ön, troget bland sig vetat bevara sina fäders minne, så äfven vi vårda vård minnen! Jtt lafve för de gamla minnenas vård! Festen fortgick med skålar, tal och sång under glad och litvad sinnesstämning till öfver mianatt. (Efter UAP.j Magnus Stenbocks segerdags. 2.000 Tahrnari; då slaget vid Helsingborg elpartier. sig från minnes