Dagens Nyheter – 3 mars 1874, sida 1

mig, utan mera bevisande skäl än det uppgifna, att min dröm om, hämnd aldrig skall förverkligas, att min omtacksamme. sen aldrig skall få höra talas om sin aflidne fars rikedom — en rikedom som skulle tillfallit honom sjelf, om han varit hederlig karl. — Nåväl, så antag då, att jag misstagit mig, svarade Lucius, som erfor en stor lättnad i sitt sinne derigenom att den gamle mannen icke ville tro honom. Huru skulle han väl ha kunnat svara, om hr Sivewright bestormat honom med frågor? Den förfärliga sanningen hade då törhända mot hans egen vilja blifvit yppad. — Antag gerna, att er son ännu lefver, fortfor han. Hvad mig angår tackar jag för det förtroende och den välvilja, ni bevisar mig. Jag skall alltid anse mig snarare som förvaltare än som egare af er efterlemnade förmögenhet, ty i mina ögon blir den ändå städse Lucillag och icke min egendom. — Och ni svär, att min eländige son aldrig ens i den ringaste mån skall få njuta af mina med möda hopskrapade medel? — Jag svär det, sade Lucius. — Då är jag nöjd. Mitt testamente är klart och enkelt stiliseradt; det innehåller att jag lemnar er allt utan undantag. Jag har låtit det på lagligt sätt bevittnas, och det ligger i denna låda. LUOIUS DAVOREN,. Il, s