Himlen var mörk, luften tryckande och täta skyar skockade sig öfver Shadrackboarnes hufvuden. Det kändes att en storm förestod. Lucius 1emnade Cedarhouse med ett tungt hjerta, oaktadt medvetandet, att han, som i går var så fattig, nu blifvit arfvinge till en betydande förmögenhet. Tanken på hr Sivewrights rikedomar, som en gång skulle bli hans egna, förmådde icke jaga bort hans nedslagenhet. I stället för att direkte begifva sig hem, stannade han för en minut utanför porten till Cedarhouse och promenerade derefter framåt i en riktning, alldeles motsatt den som han bort följa för att komma till sin egen boning. Det var måhända blott ett infall; eller kanske tycktes honom luften vara mindre tung, då han vände ryggen åt Shadrack-distriktet och dessrökmassor. Ännu hade intet regn svalkat den qvalmiga atmosferen och intet buller af åskan hade hörts i fjerran, bebådande detannalkande ovädret. Och dock var det fullt säkert, att detta snart skulle utbryta. I vår kirurgs själ rådde en sällsam förvirring. Löftet om rikedom, ett angenämt