Dagens Nyheter – 3 mars 1874, sida 1

— Låt den saken hvila till i morgon. Ni har redan alltför mycket tröttat och uppskakat er sjelf. Jag skall komma till er i morgon afton vid samma tid som i dag, om ni så önskar: N — Ja, kom; jag har något som jag är högst angelägen om att få säga er; visserligen är det icke lika vigtigt som hvad vi i afton talat om, men dock böra vi ovilkorligen derom meddela oss med hvarandra. Vi träffas således i morgon afton vid samma tid. Jag känner, att ni hade rätt, dä ni antydde att jag behöfver hvila. Hr Sivewright sjönk utmattad tillbaka i stolen. Lucius förebrådde sig sjelf, att han tillåtit sin patient att tala så mycket och om ett ämne som så hårdt anslog hans själs ömtåligaste strängar. Han stannade qvar, medan den gamle förtärde sitt te. Detsyntes att måltiden just icke smakade honom syonerligen väl, utan snarare besvärade honom genom den ansträngning han måste göra. Lucilla, som sjelf burit in den lilla anrättningen, stod bredvid Lucius och såg med oroliga blickar på den gamle medan han åt. — Försök att äta af denna biff, farfar, sade hon. Jag har sjelf tillagat den, för att vara säker om att den skulle bli god. — Den är nog god, barn, och skulle säkerligen smaka mig förträffligt, om du bara hade förmåga att också ge mig aptit, svarade