Dagens Nyheter – 3 mars 1874, sida 1

spekulerar i aktier. Och ändå smärtar det mig att tänka att de skola förskingras. De representera mitt lifs hela erfarenhet, min ungdoms vördnad för konsten och min först vid mognare ålder förvärfvade insigt deri. Jag har sett på dem och handterat dem tills de slutligen börjat synas mig vara lefvande väsen: — Äfven Pharao derborta? yttrade Lucius med ett leende, angelägen om att leda sin patients tankegång i en annan fåra, ty den gamle hade redan alltför länge sysselsatt sig med smärtsamma ämnen. Mig syneg han åtminstone ha föga lif i sig och just icke vara någon passande prydnad för en sängkammare. — Pharao fick jag för godt pris, svarade hr Sivewright, annars skulle jag ej ha köpt honom. Den der mumie-tillverkningen, om jag så får uttrycka mig, bör till de utdöda konsterna, och dessa artiklar måste derföre ovilkorligen stiga i pris för hvart år som går. Nya städer uppstå, museer bildas ideligen i landgorterna — och alla måste naturligtvis ha sin mumie. — Hör på, hr Sivewright, ni har nu talat mycket mer än som är nyttigt för en sjukling. Får jag öppna dörren och ringa, så att man kommer med er aftonmåltid ? — Ja, om ni bestämdt förbjuder mig att tala vidare; men eljest har jag ännu en sak af största vigt att språka med er om.