Dagens Nyheter – 2 mars 1874, sida 2

— Denna försigtighet sär. :obehöflig, min herre, svarade. Jucius allvarligt..Jag tror mig knnna med temlig säkerhet: påstå, att er son ieke längre lefyer, och att han således hädanefter ej kommer att besvära hvarken er eller er: dotter. ; — Ni påstår med, säkerhet! utropade den gamle mannen med :en viss förbittring. Hvad vet ni om min son? Och hvarför har: ni sända till denna; stund hemlighållit för mig er kännedom om honom och hans öden? de — Emedan jag först för några veckor sedan upptäckte: er sons. identitet med en man, som jag råkade. xnder min! vistelse i Amerika, och emedan jag icke velat oroa er genom att tala om ett ämne, som: jag visste vara smärtsanit för er, . — Hvem och -hyvad:var, denne. man? — Ni lofvar mig. väl att icke omtala hvad jag nu-vill säga, för ;Lucilla?, Hon vet ingenting —chon, får ingenting veta om — om sincfars död, yttrade Lucius: i en på samma gång ifrig och bekymrad ton. — Hon. skall icke få veta något, om det är er vilja. För Guds skull drif icke gäck med mig, lek ej med mina känslor! Är min son död? Han framställde frågan .med. en så ytterlig ångest, som om den son, han för så länge sedan förskjutit, i detta ögonblick vore hans hjertas afgud..