Dagens Nyheter – 2 mars 1874, sida 2

Detnarförebråelse slög den gamle männen: Han suckade djupt, hans hufväd: sjönk möt hans-bröstsoch han betäckte sitt anlete med sina händer: ; må äs — Hyårför har ni gjört dötta oförnuftiga brukaf öra pelmingar? utbragti Emcius . Hvadvar det för galenskap som beherrskåde! er? : ——-KDör galenskap menntiskörna kalla hämnd; svarade Sivevright, i det hdö tog bort hän-: derna från sitt anlete och stolt höjde hufs vudet. Lyssnap Hucins !Dävoreh, och då nihar hörtöhvadjag) har att säga, kalla mig då en galning, om nor vill. Ni skall åtminstone inseratt det funnits ett: bestämdt nål för hela mitt handlingssätt. Då min falske, otacksamme gon — som jag Hade älskatså som blott den-i lifvet ensathmö kah älska: sin-endegon— då min ovärdige sen lömnade mig, lemnade han räig fattig: ock; som hanvtvifvelsutan trodde; ruinerad för hela lifvet. Han skuddade stoftet af sinä fötter, och-gickätiverlden för att aldrig ihera träda öfver min tröskel: Jag Hade intet mera somkunde! fröstå honom: Mitt lager Hade dagligen förminskats under hans vär! iga hahd; allt hvad jag kunnat skrapa ihop i köntanter tög-han shed sigJag Var: således föga mer än en tiggåte då lan lemnade mig. Det var: den: der gamla histöriensom den utpressade citronen: Hair hade ingå betänkligheter vid att kasta bort skalet.