Dagens Nyheter – 2 mars 1874, sida 1

— Han handlade kärlekslöst mot er, likt en usling som han var, sade Lucius. — Natten efter det han lemnat mig, satt jag allena framför kaminen i mitt rum, som aldrig varit vittne till en timmes huslig lycka — jag satt allena och rufvade öfver huru illa han handlat mot mig. Då tyckte jag nästan att samma djefvul, som besökte Faust i hans studerkammare, kom och ställde sig bakom min stol, Nu, sade han,nu är kärleken sliten bort ur ditt hjerta, men en sak återstår dig ännu — hämnden. Blif rik, och visa din usle son, då han en gång kommer åter, hvad som kunnat blifva hans, hade han betett sig som en son mot dig. Låt honom ligga vid din dörr och försmäkta af hunger och törst och tigga om en droppe vatten; och ieke få det. Då skall det bli din tur att skratta liksom han nu tvifvelsutan skrattar åt dig. — En tanke, värdig sitt onda ursprung, sade Lucius: — Jag frågade icke efter om den än kommit rakt från djefyulen, svarade den andre lidelsefullt. Från den tiden lefde jag blott för att samla penningar. Jag lefde för föga annat förut, vill ni kanske säga, men nu sträfvade jag ännu mera i detta syfte. Lyckan tycktes gynna mig. Med den knappa återstoden af mitt lager gjorde jag några goda. affärer... Jag hittade: sällsynta och dyrbara sakergför min samling ochi köpte dem