Dagens Nyheter – 28 februari 1874, sida 2

i det hans naturliga energi kufvade lidandet och sjukdomen, gif mig nu ett öppet svar på en öppen fråga. Ni har sprungit här i huset länge nog nu, ni har sett allt, har haft tid att bilda er ett omdöme, hvad tror ni mig nu vara — en fattig man eller en girigbuk ? — Ni skall icke bli sårad af min öppenhet? frågade Lucius. — Nej, alldeles icke. Har jag icke bedt er vara öppen! — I så fall, svarade den andre med ett allvarligt leende, skall jag erkänna att jag, trots era försäkringar om er fattigdom, trott er vara rik. Det är sant, att till för kort tid sedan var jag böjd att tro era påståenden om motsatsen, jag trodde verkligen att ni lagt ned allt hvad ni egde i uppköpet af dessa saker — detta sades med en halfföraktlig blick på de konstskatter, hvilka Sivewright hade omkring sig — men när ni häromdagen med så mycken oro talade om möjligheten af ett inbrott, då sade jag för mig sjelf att ni skulle knappast ha hyst en så ytterlig fruktan härför, om ni ej haft annat att förlora, något annat, lättare att föra bort än det skräp ni samlat. — Öppet taladt. Således trodde ni att jag nödvändigt måste ha någon gömma, någon dold skatt, för hvars säkerhet jag fruktade? — Ja, detta var min tanke.