Dagens Nyheter – 28 februari 1874, sida 2

härute, skall han snart bli upptäckt. Finnes deremot ingen, nå ja, då har man skäl att antaga att det hela varit en villa hos er. — Nej, svarade den gamle envist. Jag är icke så barnslig eller så slapp, att jag behöfver någon, som kontrollerar mina sinnesförnimmelser. Jag tror icke på spöken eller öfvernaturligheter och jag vet att de ljud jag hörde voro helt och hållet af menskligt ursprung. — Låt mig också få höra dem. — Nej, säger jag er, svarade sjuklingen med halfqväfd vrede, jag vill icke ha någon som spionerar på min slummer. År det en försvagad hjernas illusioner, har jag nog förstånd att sjelf finna det falska. Dessutom kan den, som inträngt här, om det är någon, icke göra mig någon skada. Den der dörren är stängd hvarje natt. — Kan ni lita på låset? — Tror ni att jag skulle ha satt ett dåligt lås för ett rum, som innehåller sådana skatter? Nej, låset har jag sjelf valt och det trotsar till och med den vanaste inbrottstjuf, Jag låser ejelf till det hvarje qväll, då Wincher lemnat mig, ty ännu har jag nog krafter att kuona gå omkring i rummet, ehuru jag känner att de aftaga dag för dag. Gud förbarme sig öfver mig, då. jag ligger bjelplös på bädden derborta, och snart skall väl den dagen komma.