-—44 -— — Jag har icke förlorat förtroendet till er personligen, men det är läkarevetenskapen i sin helhet; som. jag misstror. Här är jag nu, efter att i fyra månader tåligt ha följt hvad ni föreskrifvit, efter att ha ätit, drucktit, sofvitj ja nära nog tänkt i öfverensstämmelse med era råd, och ändå är jag icke bättre, tvärtom sämre, Om alla era försök att stärka en förstörd konstitution äro förgäfves, hvarför icke säga mig det? Jag har: sagt er: en gång att jag eger nog stoicism att kunna utan bäfvan mottaga underrättelsen. om att döden : är hardt när, — Och jag säger. er nu, som jag sade er då, att jag icke har någon dödsdom att uttala. Jag erkänner att sjukdomssymptomerna under sista tiden ha öfverraskat mig, att jag icke rätt fattar dem; men fortfar det så, då vill jag bedja er om tillstånd att tillkalla en annan läkare för att få konsultera med en man med. större erfarenhet än min. — Nej, jag vill icke ge någon främling. Jag vill icke att någon ny haud skall komma och experimentera med mig. Kan icke ni bota mig — nåväl, skrif mig då för obotlig, Och nu gör ni bäst i att gå till era andra patiouter; jag har uppehållit er längre än vanligt. Ni kommer åter i afton, förmodar jag? — Helt säkert, — Godt, egna då er afton för en enda