Dagens Nyheter – 27 februari 1874, sida 2

icke antagit någon bestämd form. Han hade till och med aldrig haft för afsigt att förråda den skymt af farhåga, som under de sista tjugufyra timmarne höjt sig inom ho-. nom, men hade blifvit mot sin vilja förledd att säga mera än Han ämnat, — Låt. oss icke tala mera om det!a, sade han: tröstande ; du . fäster. för mycken vigt vid mina ord. Jag har blott sagt att vi måste vara noggranna och, försigtiga; jag har blott berättat dig en välkänd sapning, nemligen att symptomerna af långsam för. giftning och naturlig sjukdom stundom äro hvarandra fullkomligt lika. — Du har fyllt min själ med fruktan och fasa, ntropade Lucilla rysande., ! — Låt mig få taga Hit en sjuksköterska, bad Lucius, missnöjd med sig sjelf öfver sin oklokhet. Hennes närvaro skall kunna skäns ka dig mod och förtröstan. — Nej, jag vill: ej att farforskall skrämmas till döds. Han skall icke förtåra annat än hvad jag tillagar åt honom. Ingen annan än jag skall få gå till honom, eller åtminstone ingen utan att jag är närvarande. : — Apropos, sade Lucius tankfull, kommer du ihåg det buller, jag hörde. den der aftonen, dåvi voro uppe på vinden tillsammans? — Jag kommer ihåg att du inbillade dig höra något, svarade -Lucilla likgiltigt.