Dagens Nyheter – 27 februari 1874, sida 2

skriflig, omöjlig att bestämma, han yarseblef det så småningom, han såg huru den för hvarje dag växte. Tanken härpå fyllde honom med .fasa. Misstänkte hon något? Hade någon omständighet kunnat afslöja för henne den hemlighet han för alltid ville dölja för henne? Nej, det kunde ej vara så. Hennes hand slets ej bort ur hans, den kyss han tryckte på hennes unga, rena panna kom henne ej att. rysa till. Hvilken sorg. det än var som hade verkat denna förändring hös henne, som hade blekt hennes fagra kind, fördystrat hennes ljufva ögon, han hade intet att göra med densamma, den härledde sig från henne sjelf. — Lucilla, sade han en afton, några dagar efter samtalet med Geoffrey Hossack, det förefaller mig som vore vi icke längre fullt. så lyckliga, nu som förut. Vi tala ej lika förhoppningsfullt om. framtiden, vi ha ej samma glada. tankar, ljufya fantasier nu som förr, Ofta då jag talar till, dig serjag din blick stelt stirra ut 1 rymden, liksom tänkte du på någonting helt annat än föremålet för vårt samtal. Hyad. är det som belympas min vän? lu orolig för din farlära skull BAS : — Han är icke så frisk nu som för tre veckor sedan. Nu bryr, han nig aldrig, om att gå ned: den förra maktlösheten tycks ha återkommit. Och hans aptit har också försvunnit. Jag skulle vilja att du vore