Dagens Nyheter – 27 februari 1874, sida 1

-— Vv — Nå, min inbillning då, om du så vill ha det? Har något sedan dess tilldragit sig som kan kasta något ljus öfver denna min inbillning? — Nej. — Du är fullkomligt säker på att ingen främling kan bereda sig inträde i dessa rum två trappor upp, eller till någon annan del af huset? — Fullkomligt säker? — I så fall må vi vara öfvertygade att allt är som det skall vara, och du behöfver ej tänka vidare på hvad jag sagt. Han försökte på allt sätt att lugna henne, att borttaga följderna af sina oförsigtiga ord, men — lyckades ej. Intet kunde skingra den sky han hade dragit samman, och full af bekymmer öch sjelfförebråelser, lemnade han Cedar House. Morgonen derpå begaf han sig åter till hr Sivewright. Han fann sin patient ännu lidande af den nedsättning i själskiafterna, som han förut funnit, och hörde honom klaga öfver samma symptomer, som allt från det Luciuskom åter från Stillmington hade så öfverraskat och oroat denne. — Det är så underligt buller här i huset, klagade den gamle, sedan han besvarat de vanliga frågorna. I natt hörde jag dem åter, hörde smygande steg i korridoren, hörde dörren öppnas och slutas, allt tyst och i smyg, allt söm låge något brottsligt derunder.