Dagens Nyheter – 26 februari 1874, sida 3

Ungern, att jag hade riktat mig på mitt lands bekostnad. Vet ni hur stor min inkomst var det sista året? Mindre än 800 lire (Ungefär 568 rår svenskt.) Kossuths gestalt; som fordom var upprätt och kraftig, är nu hopfallen och lutad, hans hår är snöhvitt, hans kinder insjunkna och hans syn svag. — Och för 25 år sedan! 2 Den, som middagstiden någon vacker dag går på gatorna i Böhmens sköna hufvudstad Prag, kan vara säker på att i närheten af Hradschin möta en gammal, smärt man, klädd i vanliga svarta kläder, och gående med mödosamma steg, stundom stannande för-att, lutad mot. sin käpp, hemta andan. Många af dem han möter stanna och kasta nyfikna blickar efter den gamle mannen. Tiggarne rusa fram, så snart de få sigte på honom, och alltid erhålla de af honom rikliga gåfvor. Ingen, som ser denna besynnerliga gestalt, hvilken mer liknar en lägre pensionerad tjensteman än en som tillhört samhällets alra högsta kretsar, anar att den gamle mannen en gång har spelat en vigtig roll i verldens historia. Och dock är han icke allenast en furste boren till purpurn, utan under många år har han burit en af den gamla verldens stoltaste kronor: Denne ålderstigne flanör är ingen annan än förre kejsaren Ferdinand af Österrike, som satt på Habsburgska tronen under de märkliga åren 1834—1848 när Habsburgs makt stod på sin högsta höjd och strax derefter sjönk till sin lägsta ebb. Då han efter Frans 2:dre: beträdde tronen, var Österrikes inflytande under Metternichs ledning snart sagdt allenaherrskande i Europa: — Ferdinand, hvars själsförmögenheter aldrig varit bland utmärktaste, beherrskades helt och hållet af sin minister, och de svärtaste dåd begingos i hans namn. Dock tilläts han att roa sig i sin verkstad, der han med swickeriarbeten sannolikt tillbringade de lyckligaste dagarna af sitt lif. Äfven var hån särdeles god och öm; Om någon qvinna stadd i nöd och bönfallande om en gunst lyckades tränga fram till honom, biföll han icke allenast. ögonblickligen. hennes bön; utan rördes ända till tårar af hennes tacksamhet, Han använde nästan hela sin civillista till barmhertighetsverk. Sedan år 1848 det uppretade folket hade fördrifvit Metternich, fick den stackars Ferdinand en värre tyrann i sin svägerska, erkehertiginnan Sofia. Uttröttad nedlade han slutligen sin krona och drog sig tillbaka till Prag, der han sedan lefvat i obemärkthet. Han lemnar aldrig Hradschin annat än för taga sin vanliga promenad eller för att om somrarne flytta ut till ländet. Hans familj bryr sig alls icke om honom. Hans enda följeslagare äro två gamla tjenare, som varit hos honom. ända sedan hans ungdom... Han läser aldrig tidningar och tar icke emot några besök. Hans bord är enklare än hans tjenares. Han dricker aldrig vin och brukar icke tobak. Hans sängkammare liknar ett bönkapell. Sådan är aftonen af denne moderne Diocletiani lif. STINSEN NR RA RR ANTON NG