Dagens Nyheter – 26 februari 1874, sida 1

skall lätta bördan, äfven om det skall komma dig att hata mig. — BSade du det än sjelf, skulle jag likväl icke tro dig om en låghet, svarade Geoffrey. — Det var intet öfverlagdt brott, sade Lucius lugnt. (Han hade någorlunda fattat sig efter utbrottet af sin lidelsefulla smärta.) Jag gjorde hvad som då föreföll mig såsom blott en handling af rättvisa. Jag tog lif för lif. — Du, Lucius! utropade den andre med ögon stirrande af fasa, du tog denne mans lif, hans derborta i Amerika? — Ja, Geoffrey, Jag har dödat den man, som krossat min systers lif. — Gode Gud, han är död således — denne usling — och för din hand! — Han är det. Och om någonsin en man varit värd att dö för sin nästas hand, så var det denne. Men ändå har minnet af denna handling varit en källa till beständiga qval för mig. Men jag vill berätta dig allt härom. Historien är icke lång och jag vill vara så fåordig som möjligt. Kort men i hvarje detalj sanningsenligt skildrade han nu den nattliga scenen i skogen, skurkens försök att intränga i hyddan och skottet, som träffade honom, då han slog in fönstret för att komma in. — Jag hade varnat honom, att om han försökte öfverstiga tröskeln till vår koja,