qvar sin stackars lilla hustru och skulder utan ända. — Begagnade ni er af hans underrättelse för att få reda på henne, lady Baker? — Dagen derefter reste jag till Millford och fann med Hågon svårighet det hus, der fru Vandeleur hade bott; men några veckor förut hade hon med sin lilla flicka lemnat staden, utan att någon kunde säga mig hvart hön fagit vägen. Hon hade varit mycket snäll, mycket aktningsvärd och mycket olycklig, sade mig hennes värdinna; hade lefvat så knappt, och uppehållit sig med musikundervisning, sedan hennes man lemnat henne; Jag bad qvinnan Dbeskrifva henne för mig, och hennes beskrifoing passade fullkomligt in på Janet. : — Har ni icke hört en fru Bertram, en sångerska, som i vintras uppträdde på rätt mångå konserter i London? — Nej, jag tillbragte vintern i Paris. Vill ni säga att denna fru Bertram är Janet Davoren under antaget namn? — Jag anser mig knappt ha rättighet att utan tillstånd från henne sjelf säga detta; men eftersom ni varit så god mot mig, vill jag säga er att så förhåller det sig verkligen. Jag är fästad vid henne, och mitt käraste hopp är att kunna vinna henne fill hustru. Men för att kunna detta, måste jag upptäcka hennes eländige makes öde. Hon vägrar nemligen att sjelf lösa ett band, som