Dagens Nyheter – 25 februari 1874, sida 1

Män äro i stånd till hvilken nedrighet som helst i den vägen. Geoffrey Hossack reste till London så snabbt som Sydvestra jernvägsbolaget kunde föra honom dit, och väl framkommen, kastade han sig i en droska och befallde kusken att allt hvad tygen höllo köra honom till Shadrack-road. Men han fann icke Lucius hemma, ehuru klockan ännu icke var tolf. Denne hade gått bort för flera timmar sedan. — Jag skall vänta till klockan tu, sade Geoffrey till den lilla klena städerskan, som blef helt förskräckt vid åsynen af främlingens synbart häftiga otålighet, — och om han icke är hemkommen till dess, skall jag lemna ett bref för hans räkning. Efter förloppet af en och en balf timme, som Geoffrey tyckte hade varit gränslöst lång, ljödo lätta steg i förstugan, dörren öppnades, och. Lucius kom in. Läkaren lade i dagen den ytterligaste förvåning, då han varseblef sin vän. — Huru, Geoffrey, utbrast han, jag trodde att du var i Norge! — Nej, jag slog Norge ur tankarne, svarade den andre, nästan förläget. Hur skulle jag väl kunna vara en sådan sjelfvisk usling, att jag reste bort och roade mig med jagt, fiske och dylikt, under det hon är så ensam. Nej, Lucius, jag känner att det är