Dagens Nyheter – 24 februari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Bara trolleri.? Öch vi som trodde atttrolldomens tider voro förbi. Jo, vackert ock! :Hören på följande bokstafligen sanna händelse. ör en tid sedan anmälde vagnmakarelärlingen C. J. V. Edberg, boende i huset nr 36 Timmermansgatan, att han blifvit bestulen på en vinteröfverrock, värd 25 rdf, utan att han visste sig kunna misstänka någon för stölden. jedermera uppgaf emellertid Edberg att han hade ganska stora skäl att misstänka en sin kamrat, smedarbetaren Hans Andersson. Dönne hade nemligen en vacker dag framtrollat rocken. på ett för Edberg obegripligt sätt. Rocken hade:befunnits-liggande å ett af Andersson utpekadt-ställe, eller i-en vagaslåda uti ett lider inom otvannämda egendom. Att polisen blef pickhågad på trollkarlen, må man ej förtänka den. Lik kolargossen i visan räds den hvarken f—n eller trollen, hvarför den helt oförskräckt lät afhemta mannen med de. öfvernaturliga gåfvorna. Smed var han, det var det enda farliga. Ty som man vet hasmederna alltsedan -Vulkani. tider haft något med underjorden att beställa; mest dock,sedan Schoclo förtäljde att djeflar utdrifvas under: form af spikar. , Det kostligaste var att smeden till en början verkligen ville inbilla polisen att han kunde trolla, allt under det hän och Edberg i kapp berättade trolleriet med rocken: z X Några dagar ofter dot Edberg förlorat rocken hade Andersson sagt till honom: Det är synd om dig, att du förlorat rocken, men jag skall hjelpa dig att få den tillbaka, blott du. ger mig 5 rdr samt köper hem ett. qvarter bränvin och skaffar tre bränvjinsglas med fötter.s När detta blifvit gjordt, hads.Andersson gått ut och varit borta öfver natten, hvilket han förkla: rade vara: högst nödvändigt, försåvidt experimentet skulle lyckas. Morgonen derpå återkom Andersson; Qvartersbuteljen stod på bordet tillika, med. de tre glasenmed fötter. Edberg lemnade honom. derefter I rdr med löfte att han skulle få de återstående 4 sedermera... Nu började trolleriet. Andersson slog de treglasen fulla med bränvin, betraktade den med en särdeles vigtig och imponerande min. Inom några ögonblick utbrast han: Nu ser jag!Derefter slog han bränvinet i de fyllda glasen i en mugg och fyllde dem ånyo. Så utropade han med hög röst: — Rocken finnes inom tvenne dörrar oeh en gumma har tagit den! Nu begåfvo sig Edberg och ett par andra arbetare, företrädda af Andersson, till ett vagnslideri.omnämda hus. Ännu en gång ande Andersson sin stämma: — Öppna luckan till vagnslådan, så återfinner du din egendom! a r Edberg. gjorde detta — och, hast du mir gesehen, der låg hans rock! Derefter återvände de till rummet igen. Här blefvo de af Andersson bjudna att smaka på bränvinet i de tre glasen med fötter — meningen vågade: : Det lyckade trolleriet hade gjort dem förfärade ända in i Kjertat.. Andersson tog saken lugnt — och drack ur alla tre glasen sjelf: Efter åtskilliga påminnelser om det onaturliga i Anderssons förklaring -att.han kunde trolla och-efter tydliga försäkranden att polisen ä lät slå några dalkarlar i sig (Andersson är dalkarl), erkände han slutligen att han ej trollat fram rocken, men väl trollat till. sig: den.—medsina långa fingrar. Han hade sedermera ångrat sin stöld af rocken, men. blygts för att öppet lemna. den tillbaka, hvarför han på omnämdt sätt velat återställa den till egaren. Inför pojskammaren i går tycktes Andersson ha förlorat hela sin trolldomskraft. Poliskammaren, som haft att göra med dylika trollkarlar förut, öfverlemnade ransakningen till rådhusrätten.