Dagens Nyheter – 24 februari 1874, sida 1

då den vid val af ledamöter i Statsutskottet utsåg personer, som så, skickligt förstått leda utskottets beslut. Vi hafva antydt, att?statens medel skulle bortslumpas genom beviljande af det dyrtidstillägg, som utskottet nu synes vilja i klump tillstyrka, och vi upprepa detta yrkande; ty om än en del embeten och tjenster träget sysselsätta sina innehafvare och dessa sålunda möjligen egt anspråk på någon tillfällig löneförhöjning, så gäller detta ingalunda om mängden af statens tjenare. En stor del af dem hafva nemligen ej mer än ett par timmar daglig tjenstgöring, andra hafva två eller flera tjenster dels på stat dels inom städernas magistrater eller enskilda verk; och då jemväl är bekant, att flere embetsmän sysselsätta sig med andra för tjensten främmande uppdrag, såsom sterbhusutredningar, advokatyr, kommissioner med mera dylikt, måste det också vara rent af orättvist att bevilja dyrtidstillägg åt dessa, hvilkas tjenster icke äro trägnare än att de på annat sätt kunna bereda sig inkomster, mången gång flerdubbelt öfverstigande den lön7de åtnjuta. När en klok enskild person något år ser sina inkomster ökade, så srarar han öfverskottet till en kommande tid, då inkomsterna minskas eller utgifterna af en eller annan anledning förstoras. Så har dock aldrig svenska staten handlat, ty då resurser funnits har man alltid sörjt för att sista skillingen måtte gå åt, och hvaraf följden också varit, att när ett kommande år inkomsterna icke räckt till betäckande af de verkliga eller inbillade behofven, har man lånat och sålunda dragit vexel på framtiden. Detta år finnes åter ett icke obetydligt öfverskott i statskassan, och straxt är regeringen färdig med ett budgetförslag, som, om det :skulle bifallas af riksdagen, komme att medtaga sista skillingen. Vi hafva med flit icke talat om de föreslagna lånen för jernvägsbyggnader, ty då dessa blifva nyttiga äfven för kommande generationer, är det också fullkomligt riktigt att kostnaderna för dessa arbeten fördelas på en längre följd af år; men då vi alla veta att den omfattande reform, som förestår i vårt försvarsväsende, redan vid nästa riksdag kan komma att göra kraf på högst betydliga penninganslag, månne klokheten icke bjuder att för framtida behof reservera en del af det nuvarande öfverskottet, i stället för att kasta bort det till dyrtidstillägg och andra ej nödiga utgifter? Vare emhefsoch tjenstemännen de enda, som finge vidkännas svårigheterna af den ökade lefnadskostnaden, kunde deras rop på dyrtidstillägg hafva något skäl för sig; men då oändligt många andra familjer drabbas deraf, minst lika tungt som embetsmännen, och icke kunna begära dyrtidstillägg, utan måste följa den gamla regeln att rätta munnen efter matsäcken och genom inskränkningar i sina utgifter sammanjemka debet och kredit i sin budget, så förfaller också det hufvudsakliga skälet för det fordrade lönetillägget. Dessutom bör man icke glömma att en genomgripande reglering af vår administratien är en fråga, som icke får falla, och att regeringen oaktadt löftet om nedsättandet af en komitå för ändamålet, svårligen skall gå till botten med frågan, förrän embetsamännen sjelfve med allvar intressera sig för saken. Klokast vore derför också att låta frågan om dyrtidstillägget falla intill dess regeringen algifvit ett omfattande förslag ill administratienens förenkling, och då skall let nog visa sig att de anslag, som redan innas, äro fullt tillräckliga att rundligt aföna de embetsmän, som i verkligheten belöfvas. . oa n SSSNENENNEEENNNNTNETV