Dagens Nyheter – 24 februari 1874, sida 1

— Gjorde ni intet för att komrma underfund med hvem mannen verkligen var? — Nej. Det tycktes plåga honom att tala om sin far,Joch jag respekterade hans tillbakadragenhet och tystlåtenhet. Vandeleur var föröfrigt ett godt namn, det må vara att det var antaget, men alla, som besökte Mardenholme under det han vistades der — han hade slagit sig ned på värdshuset i byn och tillbragte större delen af sin tid hos mig — tyckte om honom. Hans -snillegåfvor förvånade och tjusade qvinnorna. Männen tyckte om hans konversation och biljardspel, som jag tror var något utomordentligt.Den tid jag icke egnat åt musik har jag egnat åt biljarden, sade han, då någon förundrade sig öfver hans skicklighet. Detta måste dock ha varit öfverdrift, ty han hade läst oerhördt mycket och kunde yttra sig i alla möjliga ämnen. — Ja, sade Geoffrey tankfullt, beskrifningen stämmer öfverens i de minsta detaljer. — Ni vet hvar han är och hvad han gör? frågade lady Baker ifrigt. — Nej. Men jag skulle kunna våga en gissning. att hans skelett helt fridfullt håller på att multna under farorna någonstädes mellan Åthabasea och Pacific. — Ni måste sedermera berätta mig om ert möte med honom, sade hon. Jag för min del har föga att tillägga. Dessa två