Dagens Nyheter – 23 februari 1874, sida 2

att förstärka Statsutskottets grundfond;lärom skulle vidare komma att ordas när irås gan komme före. 3 Hr Sven Nilsson i Österslöf anhöll att man: måtte följa föredragningslistan och att diskussionen måtte anses afslutad, hviket bifölls af kammaren. Ändring af 35 SR. F. Regeringen hade föreslagit tillägg i derna paragraf, så att cheferna för fångvården, landtmäteriet, statens jernvägstrafik, Jlots-, telegrafoch skogsväsendet skola räknas till dem som innehafva förtroendesysslor och kunna af konungen entledigas. Konstitutionsutskottet hade tillstyrkt bifall. Hr Sven Nilsson hade reserverat sig. Första kammaren beslöt utan diskussion att frågan skulle hvila till grundlagsenlig behandling. Andra kammaren biföll utskottets hemställan. För detta besluts fattande talade hrr Sparre, Lyttkens och Carl Ifvarsson; mot det yttrade sig hr Sven Nilsson i Österslöf; han ansåg konungamakten genom rättigheten att afsätta en mängd embetsmän vinna alltför stört inflytande öfver deras underlydande. Grefve Sparre ville deremot hafva afsättligheten utsträckt ännu längre. Ändring af BO SR. F. Regeringen hade föreslagit ett tillägg, så lydande: Varder genom särskild lag, med indelningsverkets uj phöfgände, annan d lagd för ordnande af krigsmakten till lands och sjös, då må ej ändring i sådan lag göras utan af kohungen och riksdagen samfäldt.X Konstitutionsutskottet hade tillstyrkt bifall. Flere ledamöter af Första kammaren hade reserverat sig och föreslagit annan lydelse af tillägget. Diskussionen i Första kammaren öppnades af hr Berg, som påpekade att riksdagens skrifvelse den 24 maj 1873 till kungk: m:t angående rustningsoch roteringsbesvärets upphäfvande tillkommit under förutsättning att ett starkt försvar skulle i stället blifva grundlagdt. Om ej detta vilkor uppfylles, vore förutsättningen för den kungliga propositionen försvunnen. Talaretr yrkade afslag På propositionen, men ville förbehålla sig rätt att, om diskussionen icke till sådant kunde föranleda, återtaga sitt yttrande. Hi v. EhrenEeim gillade den förutsättning, wider hvilken den kungl. propositionen tillkommit. Tal. ansåg dock begge i åa föreslagna tillägget: annan grund lagd för ordnandet af krigsmakten för otydligt. Ordet grund kunde gifva anledning till olika tolkning. Dessutom ville tal. att denna lag skulle innehålla bestämmelse om mera än hvad under detta uttryck kunde vara inbegripet, nemligen om öfningstiden, anvisning af medel o. 8. Vv. Detta var orsaken att talåren tillika med flerå bland ledamöterna i utskottet ville hafva det ifrågasatta tillägget formuleradt sålunda, att i stället för uttrycket: annan grund lagd för ordnandet af krigsmakten komme att stå: varder krigsmakten gerom särskild lag ordnad på annat sätt, såsom i reservationen förefinnes. Justitiestatsministern Adlercreutz sade att han i princip vore afsamma åsigt som res sbrvanterna, men ej så i fråga om ordalagen. Han önskade att en fast grund måtte läggas för ordnandet af krigsmakten och trodde att till en fast grund ock hörde bestämmelsen : OM öMmingstid samt anvisning af medel och dylikt. Likväl ville han påpeka def oriktiga 8 mu rågererenrdte swägaräs EOITOTSU ebb, afsåg att skydda. den: lag, som skulle ligga till grund för ordnandet, af krigsmakten, införa så mycket detaljbestämmelser såsom en dast föranledande till oupphörliga ändringsförslag från konungens eller riksdagens sida, och detta så mycket mera som flera saker voro af den natör att de borde af konungen beslutas. Talaren yrkade bifall till den kungl. propositionen. Hr Hallenborg ansåg uttrycken både i den kungl. propositionen och reservanternas förslag otydliga och sväfvande. Han yrkade bifall till utskottets hemställan. . å Hir Bergstedt och v. Möller yrkade återremiss af försläget. Hr Cårlson, som ansåg den kungl. propositionen innehålla det riktigaste förslåget, yrkade bifall till densamma. te Hr Mannerskantz anmärkte att när regeringen framlägger förslag till armåorganisation, detsamma väl kan innehålla äfven detaljbestämmelser, men reservanterna vilja åter hafva bestämdt att så måtte blifva förhållandet. Talaren yrkade för öfrigt återremiss: Likaså hr Nordström. Frik. DeGe er yttrade att ändamålet med grundlagsbestämmelsen: vore att den lag, genom hvilken vårt försvarssystem komme att ordnas, skulle !erhålla sammå skydd som ins delningsverket åtnjuter. Detta kunde vinnas lika väl genom utskottets: förslag som genom reservanternas. Talaren yrkade derför bifall till utskottets hemställån, Hr Nordenfelt ånsåg att man först borde ega den lag, hvarom det var fråga; yrkade återremiss. Af samma mening var frih, Snrangtnarten sam äÄfren nånekada At