Dagens Nyheter – 23 februari 1874, sida 1

de tjena sitt land, men icke äro dess herrar måtte det ej vara för mycket begärdt at våra råder af alla slag, kollegiala småskrif vare m, fl. aflägga samma bekännelse och icke fortsätta med skriande om matsatsen hvaraf vi under sista tiden hört så mycket Men om det nu är en sanning att embetsmännen tjena, så följer äfven deraf klart att de böra hafva lön och att denna lön bör vara rättad efter måttet af de tjenster de göra. Denna lön bör sålunda bero af arbetet men icke af rangen. Häraf följer ock att hvarje dyrtidstilläggt, löneförhöjning eller hvad det må kallas, som sker procentvis för hela embetsmannastaten, innebär en orättvisa, icke minst mot embetsoch tjenstemännen sjelfve ; ty de tillgångar som rättvist skulle kunnat tilldelas de arbetande statstjenarne blifva derigenom i mångh fall orättvist anslagna åt personer som icke arbeta. Ju längre ett dylikt system uppehålles, desto svårare blir det att riktigt ordna saken i dess helhet. Om riksdagen ginge obevekligt och följdriktigt tillväga, skulle innan kort skriket af och mot embetsmännen af sig sjelft upphöra, ty om andra platser icke funnes än de som verkligen behöfvas, blefve det ej svårt att väl aflöna dessa, hvilket deremot blir svårt då de obehöfliga sluka alltför mycket af de behöfligas statsmedel. Huruvida vi i framtiden skola få en arbetande och väl aflönad embetsmannakår eller dess motsats, beror af det beslut som i dessa dagar skall fattas af riksdagen; och det tyckes oss att embetsoch tjenstemännen sjelfve borde vara intresserade af att beslutet kommer att gå i den rätta riktningen: det vill säga så att det göres slut på det ytterligt orättvisa procentvisa tillägget graderna igenom. kossmm— 0 nan ee RNE