Dagens Nyheter – 20 februari 1874, sida 1

— No — söka rätt på dessa papper åt min farfar. Han får ingen ro, om han ej erhåller döm i qväll. Utan att svara något — han tilltrodde sig ej att tala ännu — började Lucius sina efterforskningar, Han öppnade den klumpiga klaffen och drog ut lådornå, den ena efter den andra. I alla famn hån papper, lösa och i bundtar, promemorior och förseglade handlingar. Då han samlat dem alla, inknöt han dem i.sin näsduk och lemnade dem åt Lucilla. Dagen hade alltmera aftagit, under det detta egde rum och vinden iusveptes i allt djupare skuggor. Lucilla såg sig omkring med en rysning, då hon vände sig om för att gå ned. De voro i den branta treppan, Lucius främst, Lucilla efter honom, till hälften stödd af hans upplyftade arm — då Lucius såg och; hörde något, som på det yttersta öfverraskade honom. Genom halfskymningen i förstugan nedanför dem såg han dörren, till ett af de, såsom Lucilla förklarat, tomma rummen i öfversta våningen sakta öppnas en liten smula och derpå hastigt och lika tyst åter dragas igen af en försigtig hand. Han såg tydligt huru dörren öppnades, han hörde tydligt ljudet, då den stängdes. — Lucilla,, sade hån med en ifrig hviskning, du hade orätt. Det finnes någon i det der rummet — dörren midt emot oss. Sel