Dagens Nyheter – 19 februari 1874, sida 2

-— SVUU underliga ljud under en lång sömnlös natt — icke sista natten, ty då var allt lugnt nog, men natten förut — hört huru dörren öppnats och stängts, öppnats i smyg och slutits i smyg, dock ej så sakta, att icke mina vaksamma öron hört det. Engång hörde jag röster, jag kan gå ed derpå, men jag har frågat både fru Wincher och hennes man, den gamle Jacob, men ingendera hade hört någonting. — Har ni sagt något åt Lucilla härom? — Nej, icke ett ord, Tror ni jag skulle vilja skrämma upp det stackars ensamma barnet? — Ni har gjort klokt deri, sade Lucius och fortsatte derpå tankfullt: De ljud ni hört kunde naturligtvis ej ha något annat än ett fullkomligt naturligt ursprung. Blåsten måhända ? — Men det blåste inte den natten. Luften var varm och qvaf, och jag hade mitt fönster uppe hela natten. — Och då har ni föreställt er att ljud nedifrån gatan kommit ur det inre af detta hus. Intet är så bedrägligt som hörselsinnet, i synnerhet hos nervösa personer. — Nej, Davoren, jag gjorde intet sådant misstag. Intet, som ni eller någon annan må säga, kan öfvertyga mig om att jag icke hörde den tunga porten utåt trädgården öppnas. Jag skulle måhända ha tänkt mindre härpå, hur oroande det än i och för sig